Just nu sitter jag hemma i soffan med en kaffe, i min ensamhet (Sixten sover) och känner mig grinig.

Grinig, otacksam och misstänksam...

tänk vad järnspöken (?) kan göra med en. De kan förstöra dagar, ja till och med veckor på grubblerier. Och vad får man för det?

jo, man drar på sig dålig karma och negativa energier vilket gör saken än värre. Jag sitter och riktigt vältrar mig i "tyckasyndom" tankar och går en memorylane jag gärna sluppit. Bajskorv! (För att använda ett milt uttryck...)

så jag gör det enda rätta..

Tar av mig offerkoftan som tycks vara som fastsydd och bränner den på balkongen. Misstänker att det är av flammsäkert material.

Så. Livet går vidare. Face it. Det blir vad DU gör det till.

 

Nu blir det matlagning på hög kulinarisk nivå. Kyckling taco.

 

over and out.

Vad händer stumpan? Varför denna känslor?
<3

lindgren!! hur är det fatt? låter som du behöver en kaffe i tvåsamhet (och visa upp lillkillen innan han börjar skolan för all del)! jag kommer uppåt i veckan, har du tid? lust? du kan få en kram också ^^