Igår la jag upp en bild på Instagram. En träningsbild. Jag har alltid varit anti träningsbilder, men jag kände mig så glad och motiverad när jag tittade mig i spegeln igår.
Alla som fått barn vet att magen, oavsett bristningar eller ej, inte alltid känns som förr. Det kan se ut som innan med kännas som en deg.
Och jag har varit en riktig periodare när det gäller träning. Men nu tror jag att jag kommit in i rätt rytm och sedan början av april har det hållit i sig.

Så vad jag ville visa med bilden är att allt går.
Det allra jobbigaste för mig har varit att försöka undvika godsaker.
Det är omöjligt för en gottegris som jag så något totalförbud har det aldrig varit tal om. Det har för min del handlat om att tänka en extra gång innan jag ätit något onyttigt. Lokalisera varför sötsuget dyker upp.
Oftast har det berott på att jag är hungrig och slarvat med maten.
Om jag då ätit något mer matigt så släpper sötsuget och jag har lyckats ducka för begäret. Ännu en gång.
Det funkar för mig. Men...
Kaffe och bulle är också viktigt!
Glöm aldrig kärleken i livet.

Och vad gör det egentligen om man har en degmage?
Betalningen har ju varit enorm när man ser sin lilla prins eller prinsessa!